Nytt kammarrättsavgörande om värdepappersregeln – warranter beskattades i inkomstslaget kapital trots koppling till anställningen

Värdepappersregeln

Värdepappersregeln innebär att en förmån som består i att en anställd på grund av sin tjänst förvärvar ett värdepapper på förmånliga villkor beskattas i inkomstslaget tjänst vid förvärvet. Förmånens värde motsvarar skillnaden mellan värdepapperets marknadsvärde och vad den anställde har betalat.

Om värdepapperet däremot förvärvas till marknadsvärde uppkommer som utgångspunkt ingen skattepliktig förmån vid förvärvet. Efterföljande värdeförändringar hänförs i stället till inkomstslaget kapital.

Bedömningen av om ett instrument utgör ett värdepapper får därmed betydelse både för tidpunkten av beskattningen och för vilket inkomstslag en värdeökning beskattas.

Bakgrunden i målet

Målet avsåg en anställd i svenskt aktiebolag som genom sin anställning hade erbjudits att delta i ett internationellt incitamentsprogram. Inom ramen för programmet förvärvade den anställde warranter utgivna inom koncernen.

Warranterna gav innehavaren rätt att antingen förvärva andelar i ett utländskt delägarbeskattat subjekt (LLP) eller möjligheten att erhålla kontant ersättning beräknad utifrån värdet på de underliggande tillgångarna.

Warranterna var överlåtbara och kunde lösas in under löptiden. Rätten att förvärva de underliggande andelarna var i viss utsträckning beroende av fortsatt anställning, medan rätten till kontant ersättning kvarstod även om anställningen upphörde.

Vid senare avyttringar av warranterna redovisade den anställde vinsterna i inkomstslaget kapital.

Skatteverkets och förvaltningsrättens bedömning

Skatteverket ansåg att warranterna inte kunde anses utgöra värdepapper i den mening som avses vid tillämpning av värdepappersregeln. Skatteverket fäste bland annat vikt vid att de underliggande tillgångarna inte utgjordes av aktier utan av andelar i ett utländskt delägarbeskattat subjekt. Enligt Skatteverket innebar incitamentsprogrammets konstruktion och kopplingen till anställningen att värdeökningen i realiteten utgjorde ersättning för arbete. Vinsterna skulle därför beskattas i inkomstslaget tjänst.

Förvaltningsrätten delade Skatteverkets bedömning. Förvaltningsrätten ansåg att warranterna inte kunde behandlas som värdepapper och att vinsterna därför skulle beskattas som inkomst av tjänst.

Kammarrättens bedömning

Kammarrätten gjorde en annan bedömning. Domstolen konstaterade inledningsvis att warranterna hade förvärvats till marknadsmässigt pris och att de var fritt överlåtbara under hela löptiden, även om det utgivande bolaget hade förköpsrätt.

Kammarrätten fäste även vikt vid villkoren av en avslutad anställning. Även om bolaget då hade möjlighet att lösa in warranterna hade innehavaren rätt till marknadsmässig kontant ersättning. Om bolaget inte utnyttjade denna möjlighet förföll inte warranterna utan fortsatte att gälla.

Kammarrätten jämförde villkoren i här aktuellt fall med de optionsvillkor som Högsta förvaltningsdomstolen hade prövat i HFD 2021 ref. 67 och HFD 2022 ref. 52. I dessa avgöranden hade en återköpsrätt i samband med avslutad anställning inte hindrat att instrumenten behandlades som värdepapper när innehavaren hade rätt till marknadsmässig ersättning och instrumenten inte förföll om återköpsrätten inte utnyttjades.

Att den underliggande tillgången i här aktuellt fall utgjordes av andelar i ett utländskt delägarbeskattat subjekt föranledde enligt kammarrätten ingen annan bedömning. Domstolen ansåg att det saknades stöd i såväl lagstiftning som rättspraxis för att den underliggande tillgångens karaktär i sig skulle vara avgörande för klassificeringen.

Kammarrätten ansåg inte heller att den aktuella värdeutvecklingen hade en sådan direkt koppling till den anställdes arbetsinsatser att den skulle behandlas som ersättning för arbete. Sammantaget ansågs warranterna därför utgöra värdepapper och att värdeökningen efter förvärvet skulle därmed som utgångspunkt beskattas i inkomstslaget kapital. Förvaltningsrättens dom och Skatteverkets beslut ändrades därmed, vilket innebar att efterbeskattningen och skattetillägget undanröjdes.

Våra experter kommenterar:

Domen är intressant eftersom den belyser gränsdragningen mellan tjänste- och kapitalbeskattning i internationella incitamentsprogram.

Kammarrätten synes ha lagt särskild vikt vid de aktuella instrumentens faktiska egenskaper, såsom att warranterna förvärvades till marknadsvärde, var överlåtbara och inneburit ett faktiskt risktagande för innehavaren.

Avgörandet illustrerar också att anställningsrelaterade villkor, såsom återköp vid avslutad anställning, inte i sig leder till tjänstebeskattning. Omständigheterna i målet talar för att detta särskilt gäller när innehavaren har rätt till marknadsmässig ersättning och inte går miste om ett redan upparbetat värde.

Domen belyser även frågan avseende vilken betydelse den underliggande tillgångens juridiska form bör tillmätas. Trots att warranterna i här aktuella målet var kopplade till andelar i ett utländskt LLP behandlades de som värdepapper. Fokus synes därmed ligga på instrumentets rättsliga och ekonomiska egenskaper snarare än på den underliggande tillgångens juridiska form..

Det återstår att se om domen kommer att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen och, i så fall, om prövningstillstånd meddelas.

Har du frågor kring hur avgörandet kan påverka dig eller frågor kopplade till incitamentsprogram är du välkommen att kontakta oss på Forvis Mazars.

Skribenter: Joakim Sjöström och Emma Aldman