Nytt avgörande om särskilda skäl i utomståenderegeln

Utomståenderegeln är en undantagsregel från 3:12-reglerna. Den innebär att om utom­stående passiva ägare under minst fyra år, direkt eller indirekt, ägt 30 % av ande­lar­na i fåmansföretaget och har rätt till utdelning, anses andelarna inte vara kvalifice­ra­de och 3:12-regelverket ska inte tillämpas för de verksamma ägarna. Det innebär att beskatt­ning på utdelning och kapitalvinst sker med 25 % skatt.

Skälet bakom utomståenderegeln är att risken för omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster minskar när utdelning och kapitalvinst i tillräcklig omfattning tillfaller utomstående ägare. Vid tillämpning av utomståenderegeln ska emellertid en andel ändå beskattas enligt 3:12-reglerna om det föreligger särskilda skäl.

Tidigare avgöranden om särskilda skäl

I HFD 2021 ref. 40 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att särskilda skäl förelåg trots att förutsättningarna för utomståenderegeln i övrigt var uppfyllda. Bolaget hade röststarka A-aktier (ägda av verksamma personer) och röstsvaga B-aktier (ägda av exter­na investerare). Av investeringsavtalet framgick att B-aktieägarna skulle tillskjuta kapital med villkor som begränsade A-aktieägarnas löner och gav B-aktieägarna inlösningsrätt vid högre löneuttag. B-aktieägarna hade även företräde till utdelning motsvarande inves­terat belopp jämte ränta, varefter resterande utdelning fördelades lika.

Högsta förvaltningsdomstolen menade att det utomstående ägandet inte motverkade att arbetsinkomster omvandlades till kapitalinkomster och att det därför ansågs före­ligga särskilda skäl.

Till skillnad från ovan nämnda fall förelåg inte särskilda skäl i HFD 2024 ref. 8. Aktierna i bolaget var av samma slag med lika utdelningsrätt. Det fanns inte något investerings­av­tal som reglerade vinstfördelningen. Visserligen skulle kapital tillskjutas genom aktie­ägartillskott men 50 % av utdelning skulle gå till återbetalning av aktieägar­tillskot­ten så snart det fanns utdelningsbara medel. I den tilltänkta strukturen fanns enligt dom­stolen inte någon omvandlingsmöjlighet eftersom utdelning till mer än 30 % skulle tillfalla utom­stående.

Omständigheterna i målet

I det nu aktuella målet hade aktierna tecknats utifrån följande förutsättningar:

• 20 % av aktierna var A-aktier som ägdes av de två aktiva delägarna,
• 80 % av aktierna var B-aktier som till 99 % ägdes av de utomstående investerarna.
• Aktierna hade tecknats för samma belopp, men hade olika rättigheter.
• A-aktierna hade tio röster per aktie och B-aktierna en röst per aktie.
• B-aktieägarna skulle årligen lämna stora aktieägartillskott.
• Det fanns ett investeringsavtal som reglerade vinstfördelningen enligt följande: B-aktieägarna hade förtur till utdelning motsvarande tillskjutet kapital med påslag med 8 % för årlig avkastning. Därefter fördelades 70 % till A-aktieägarna och 30 % till B-aktieägarna tills A-aktieägarna erhållit 20 % av den totala utdelningen. Över­skjutan­de del fördelades lika mellan aktieägarna.

Frågan i målet var om det med tillämpning av utomståenderegeln fanns särskilda skäl att anse den aktuelle A-aktieägarens (”AA”) andelar vara kvalificerade?

Domstolens bedömning

Kammarrätten anförde att utdelning inte lämnades på lika villkor utan att den faktiska vinstfördelningen reglerades genom investeringsavtalet. Dessutom konstaterade kam­mar­rätten att ägarna av B-aktier åtagit sig att lämna aktieägartillskott medan AA i huvud­sak bidrog med arbete i bolaget. Vidare menade kammarrätten att den regleringen som gav B-aktieägarna förtur till utdelning inte var jämförbar med den återbetalning som var aktuell i HFD 2024 ref. 8.

Utifrån den aktuella strukturen med aktier av olika slag, avtal om investeringsåtaganden och vinstfördelning ansåg domstolen att det utomstående ägandet inte motverkade att arbetsinkomster omvandlades till kapitalinkomster och att det därför förelåg särskilda skäl. Kammarrätten framhöll särskilt att ägarna av B-aktier, utöver den utdelning som mot­svarande återbetalningen av gjorda aktieägartillskott, inte var garanterade en utdel­ning som motsvarade aktiernas andel i aktiekapitalet. Att ägarna till A-aktierna kunde få upp till 20 % av den totala utdelningen innebar, med beaktande av de utomstående ägar­nas stora tillskott, att aktieägarna inte kunde anses få utdelning i förhållande till in­vesterat kapital. Att det inte förelåg något lönetak likt i HFD 2021 ref. 40 var av under­ordnad betydelse enligt kammarrätten.

Kommentar

I sin dom resonerar kammarrätten utifrån syftet med utomståenderegeln. Orsaken till att vi har 3:12-regelverket är att löneinkomster beskattas med högre progressiv skatt och arbetsgivaravgifter, medan utdelningsinkomster beskattas med lägre kapitalbeskattning och bolagsskatt. Den högsta totala marginalbeskattningen för lönealternativet uppgår till 63,48 % vid en kommunalskatt på 32 %, medan skatteavbränningen för utdelnings­alternativet är 36,48 %.

Som vi konstaterar ovan, minskar risken för inkomstomvandling om de aktiva delägarna måste dela med sig av utdelningen till passiva delägare. I det ak­tuella fallet, medförde investeringsavtalet att de aktiva delägarna hade företräde till ut­delning om de kunde prestera ett bättre nettoresultat än som motsvarade de passiva delägarnas tillskott och överenskomna avkastning. Mot den bakgrunden framstår det som adekvat att kammarrätten tonar ned betydelsen av lönetak, vilket var en av de avgörande faktorerna i HFD 2021 ref. 40. Avgörande för bedömningen är bolagets ägarstruktur, särskilt vad gäller aktieslag, utdelningsvillkor, kapitaltillskott samt villkor i investerings- och aktieägaravtal. Finns en reell omvandlingsmöjlighet, bör det typiskt sett föreligga särskilda skäl mot att tillämpa utomståenderegeln.

Artikel av: Linus Hansson & Per Kristerson