EU-domstolen klargör när TP justeringar kan omfattas av moms

Ett portugisiskt bolag inom General Motors-koncernen (Stellantis) köpte motorfordon från ett tillverkande koncernbolag och sålde dem vidare till oberoende återförsäljare i Portugal. Vid vissa fel kunde slutkunden lämna in fordonet till återförsäljaren för reparation, varpå återförsäljaren fakturerade Stellantis för reparationskostnaden. Enligt ett transfer pricing-avtal mellan tillverkaren och Stellantis justerades internpriserna på fordon och tillbehör i efterhand för att garantera en i förväg fastställd vinstmarginal. Denna justering kunde leda till betalningar både till och från Stellantis. Den portugisiska skattemyndigheten ansåg att dessa justeringar utgjorde ersättning för reparationstjänster som Stellantis tillhandahållit till tillverkaren och att justeringarna därför skulle vara föremål för moms. Den nationella domstolen begärde förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om hur justeringen ska behandlas i momshänseende.

EU‑domstolen konstaterade att det rättsförhållande som förelåg mellan Stellantis och tillverkaren primärt bestod i det internprissättningsavtal som syftade till att säkerställa en förutbestämd vinstmarginal. Varken avtalet eller övriga omständigheter tydde på att Stellantis var skyldigt att tillhandahålla tillverkaren reparationstjänster mot ersättning. Domstolen framhöll att justeringarna enligt avtalet kunde leda till betalningar i båda riktningar, oberoende av omfattningen av utförda reparationer, och att det inte fanns någon garanti för att reparationskostnaderna skulle ersättas. Kostnaderna för reparationer beaktades i stället – tillsammans med andra driftskostnader – vid beräkningen av den kostnadsbas som låg till grund för vinstmarginalen. Mot denna bakgrund ansågs det saknas ett direkt samband mellan eventuella reparationstjänster och de betalningar som skedde inom ramen för internprissättningsavtalet

EU‑domstolen uttalade vidare att det för att en transaktion ska omfattas av moms krävs att det finns ett rättsförhållande med ömsesidiga prestationer, där ersättningen utgör det faktiska motvärdet för en identifierbar tjänst. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om sådana förutsättningar föreligger i det enskilda fallet.

Avslutningsvis konstaterade EU‑domstolen att om något sådant rättsförhållande inte föreligger, får den nationella domstolen i stället pröva om justeringarna ska anses utgöra en ändring av priset på de tillhandahållna fordonen.

Kommentar

Domen bekräftar att transfer pricing‑justeringar som görs för att uppnå en viss vinstmarginal som utgångspunkt inte ska anses utgöra ersättning för tjänster i momshänseende. Avgörande är istället om det finns ett rättsförhållande med ömsesidiga prestationer och ett direkt samband mellan en identifierbar tjänst och den ersättning som betalas. För företag innebär detta att TP‑justeringar – särskilt s.k. “true‑ups” kopplade till vinstmarginalnivåer – i många fall kan hanteras som prisjusteringar snarare än som ersättning för tjänster, vilket minskar risken för oväntade momseffekter. Samtidigt understryker domen vikten av att analysera den underliggande avtalsstrukturen; om avtal eller faktisk hantering indikerar att tjänster tillhandahålls mot ersättning kan moms ändå aktualiseras.

Domen aktualiserar därmed ett behov av att säkerställa att internprissättningsmodeller, avtal och faktiska betalningsflöden är konsekventa och korrekt speglar den affärsmässiga verkligheten, både från ett moms‑ och transfer pricing‑perspektiv.

Vidare aktualiseras ett behov av att se över hur koncerninterna avtal, faktureringsflöden och intern dokumentation är utformade, för att kunna bedöma om en justering utgör vederlag för en specifik tjänst eller om den ska behandlas som en justering av priset på de varor som tidigare har levererats.

Har du frågor om hur transfer pricing-justeringar ska hanteras i momshänseende, eller annars frågor som rör moms? 

Välkommen att kontakta oss på Forvis Mazars!

Artikel av: John Solax och Klara Modin

Frågor och svar om målet:

Varför ansågs justeringarna inte vara ersättning för reparationstjänster i detta fall?

Domstolen konstaterade att justeringarna inte omfattades av ett sådant rättsförhållande (avtal) mellan parterna som förpliktade Stellantis att utföra reparationer mot ersättning. Mot denna bakgrund ansåg EU‑domstolen att det saknades ett sådant direkt samband mellan TP‑justeringarna och eventuella reparationstjänster som krävs för att justeringarna ska bli föremål för moms.

Vilken betydelse hade internprissättningsavtalet?

Avtalet var centralt för bedömningen eftersom det endast reglerade vinstmarginalen mellan parterna och inte innehöll någon skyldighet för Stellantis att tillhandahålla reparationstjänster mot ersättning.

Vad ska den nationella domstolen pröva?

Den nationella domstolen har att bedöma om det i det enskilda fallet finns ett rättsförhållande med ömsesidiga prestationer som innebär att betalningarna utgör ersättning för en tjänst. Vidare kan den nationella domstolen komma att pröva om TP-justeringarna istället ska anses utgöra prisnedsättningar i priset för de sålda fordonen.

Måste transfer pricing-justeringar alltid beläggas med moms?

Nej. Enligt EU-domstolen krävs att justeringen utgör ersättning för en identifierbar tjänst inom ramen för ett rättsförhållande med ömsesidiga prestationer mellan parterna.

Vad är den viktigaste slutsatsen från domen?

Att transfer pricing-justeringar som endast syftar till att säkerställa en viss vinstmarginal inte automatiskt är momspliktiga.

Vad bör företag göra med anledning av domen?

Företag bör se över sina internprissättningsavtal och analysera om eventuella justeringar kan kopplas till konkreta tjänster eller om de enbart avser vinstmarginaljusteringar.