Skattetillägg vid investeringsbedrägerier – när god tro möter sanktionsreglerna

En privatperson hade förvärvat aktier i ett svenskt bolag som senare försattes i konkurs. Eftersom bolaget hade försatts i konkurs under 2022 redovisade privatpersonen aktierna som avyttrade och gjorde avdrag för kapitalförlust med 68 670 kr i sin inkomstdeklaration för inkomståret 2022. I samband med konkursen stod det klart att bolaget saknat verklig substans och att investerarnas medel inte använts i någon faktisk verksamhet, utan hade varit föremål för investeringsbedrägeri. Mot denna bakgrund omprövade Skatteverket under 2024 privatpersonens rätt till avdrag för kapitalförlusten. Skatteverket gjorde bedömningen att aktierna saknat värde redan vid förvärvet och att privatpersonen därför inte hade rätt till avdraget. Skatteverket påförde dessutom privatpersonen skattetillägg med följande motivering ”Eftersom du aldrig förvärvat någon verklig tillgång har du inte heller rätt till avdrag. Genom att ändå göra avdrag utan att upplysa om det underliggande investeringsbedrägeriet har du lämnat oriktig uppgift som medför att skattetillägg ska tas ut.” Skatteverket ansåg inte att det fanns skäl att befria privatpersonen från påfört skattetillägg.

Skatteverkets beslut överklagades till förvaltningsrätten som ansåg att privatpersonen hade rätt till avdraget.

Skatteverket överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten som konstaterade att det är den skattskyldige som har bevisbördan för att han har rätt till avdrag för kapitalförlust. En förutsättning för att avdrag ska medges för en kapitalförlust är att det har funnits en verklig tillgång som har förlorat i värde.

Kammarrätten fann att omständigheterna i målet starkt talade för att det aldrig funnits en avsikt hos bolaget att bedriva en seriös verksamhet eller att aktieägarna skulle få tillbaka sina investeringar.  Kammarrätten ansåg därför att det ankom på den skattskyldige att presentera ytterligare utredning som visar att aktierna vid förvärvet ändå utgjort en verklig tillgång för honom.

Enligt kammarrättens mening saknade det betydelse vad den skattskyldige själv trodde vid förvärvstidpunkten i fråga om bolagets verksamhet och aktiernas värde. Det avgörande vid den skatterättsliga bedömningen var om han objektivt sett hade förvärvat en verklig tillgång. Kammarrätten ansåg inte att den skattskyldige hade gjort sannolikt att andelarna i bolaget utgjorde en verklig tillgång för honom vid förvärvet. Kammarrätten ansåg därför att den skattskyldiga privatpersonen inte hade rätt till avdraget, se Kammarrättens i Stockholm dom 2025-11-17, mål nr 3428-25.

Det som gör domen särskilt intressant är hur den bedömning som görs i sakfrågan, dvs. om det finns en verklig förlust eller inte, får genomslag även i skattetilläggsfrågan.

Kammarrätten ansåg att privatpersonen genom att ha gjort avdrag för en icke avdragsgill kapitalförlust avseende aktier utan att lämna några andra upplysningar än att bolaget gått i konkurs, har lämnat oriktig uppgift och ska påföras skattetillägg.  

Därefter bedömde kammarrätten om det fanns skäl att befria privatpersonen från skattetillägget.

Kammarrätten framhöll att det av ett pressmeddelande från bolaget i september 2022 och av konkursförvaltarens förvaltarberättelse i mars 2023 framgått att de tidigare företrädarna för bolaget med stor sannolikhet hade genomfört ett investeringsbedrägeri. När privatpersonen lämnade in den nu aktuella inkomstdeklarationen var det således klarlagt att ett investeringsbedrägeri troligen hade skett och att de aktier som privatpersonen förvärvat saknade värde redan från början. Den omständigheten att privatpersonen uppgav sig inte ha tagit del av information som talade för att investeringen varit bedräglig tillmätte kammarrätten ingen betydelse.

Kammarrätten fann vidare att det inte heller var fråga om en svår skatterättslig fråga som kan föranleda befrielse av skattetillägg, eftersom kammarrätten ansåg att frågan om avdragsrätt klarlagts genom domen HFD 2013 ref. 3 samt att information om detta fanns på Skatteverkets hemsida.

Privatpersonen var vid deklarationstidpunkten 80 år men inte heller detta ansåg kammarrätten vara grund för befrielse. Kammarrätten konstaterade att privatpersonen varit ekonomiskt aktiv och haft lön från en forskartjänst och det fanns inget som visade att åldern i sig påverkat privatpersonens förmåga att lämna korrekta uppgifter.

Våra experter kommenterar

Vi konstaterar att det ställs höga krav på en privatperson att känna till skattelagstiftningen samt att hålla sig informerad om omständigheter som påverkar beskattningen.

I detta fall ansåg kammarrätten att de uppgifter som privatpersonen lämnat i deklarationen inte var tillräckliga för att det skulle kunna vara ett s.k. ”öppet yrkande” som innebär att det inte kan finnas oriktig uppgift.

Notera dessutom att kammarrätten i detta fall krävde att privatpersonen skulle ha tagit del av både pressmeddelandet i september 2022 samt konkursboets förvaltarberättelse och därmed dra slutsatsen att de aktier han förvärvat var värdelösa från början och att han därför inte hade rätt att göra avdrag för sin förlust.

När det gäller frågan om befrielse var dock ett kammarrättsråd skiljaktigt och menade att det fanns grund för att helt befria den skattskyldige från skattetillägget (det hade dock ingen betydelse för utgången i målet eftersom majoriteten av domarna ansåg att det saknades grund för befrielse, dvs utgången i målet blev att den skattskyldige inte medgavs befrielse från skattetillägget).

Av lagtexten, 51 kap. 1 § skatteförfarandelagen, framgår att Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att avgiften tas ut med fullt belopp.

I sin skiljaktiga mening konstaterar kammarrättsrådet bland annat att regelverket kring eftergift av befrielse från skattetillägg vid ett flertal tillfällen ändrats i syfte att få till en mer nyanserad och mindre sträng bedömning. Kammarrättsrådet erinrar även om skälen i domen RÅ 2000 ref. 66 I, i vilken Högsta förvaltningsdomstolen prövade om det svenska skattetilläggsförfarandet var förenligt med artikel 6 i Europakonventionen.  Av denna dom framgår att domstolarna i sin tillämpning av skattetilläggsreglerna verkligen i varje enskilt fall gör en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning av om förutsättningar finns för att undanröja eller efterge skattetillägget

Kammarrättsrådet fann att privatpersonen varit ekonomiskt aktiv i begränsad omfattning, att det var oklart om personen när han vid 80 års ålder lämnade sin deklaration visste om att hans aktier var värdelösa redan när han förvärvade dem samt att det var ännu mer oklart om han vid denna tidpunkt dessutom visste att denna omständighet enligt praxis innebär att det saknas rätt till avdrag för den förlust han gjort på sina aktier. Kammarrättsrådet fann därför ”att det vid en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning är oskäligt att bestraffa” privatpersonen med skattetillägg och att han därför ska medges befrielse från skattetillägget.

Det är relativt ovanligt med skiljaktiga meningar. Det som gör denna skiljaktiga mening värdefull att lyfta fram är att den visar att det finns domare som förordar en nyanserad prövning vad gäller befrielsegrunderna. Även om Högsta förvaltningsrätten har konstaterat att skattetillägg har straffrättslig karaktär, är vår erfarenhet att  möjligheten till befrielse från skattetillägg på grund av oskälighet i praktiken är mycket begränsad, vilket kammarrättens dom visar.

Hos Forvis Mazars finns en framgångsrik processgrupp som har lång erfarenhet av att driva skatteprocesser. Har du frågor på vad vi skrivit ovan, eller om domen innebär att du vill ompröva din inkomstdeklaration eller överklaga ett beslut av Skatteverket, är du välkommen att kontakta oss på Forvis Mazars.

Artikel av Fredrik Rosén och Clara Askert Rimertz